Hej alla goa vänner!

Idag kommer jag att skriva om ett djupt ämne och det kan bli flera blogginlägg om det, nämligen utmattningsdepression och utbrändhet! Kärt ord har många namn, vanligt är att säga ”gå in i väggen”. Antalet sjukskrivna p gr av utmattningsdepression i Sverige har ökat betydligt de senaste åren. Jag vill börja med att skriva lite fakta om ämnet.

En starkt bidragande anledning till denna ökning sägs vara de kraftiga nedskärningar som gjorts inom framför allt den offentliga sektorn. Brist på tid, pengar och personal har medfört minskad kontroll över arbetet. Vilket lett till ökad stress, olust och slutligen utmattning.

Den ökande tröttheten som tycks breda ut sig i stora delar av befolkningen har alltså sannolikt delvis med arbetslivet att göra, men även med hur arbetsliv och resten av livet går att förena för individen. Kvinnor har generellt något större problem med att varva ner efter arbetsdagens slut än män, liksom de i större omfattning får otillräckligt med sömn. 

De personegenskaper som verkar spela roll är känslighet för förändringar, att man ej har tilltro att man kan påverka sin situation, undvikande av att ta itu med problem, ångestbenägenhet, höga krav på sig själv och svårt att säga nej. Även svårt att delegera arbete till andra.

En viss typ av personer anses löpa en förhöjd risk att drabbas av utbrändhet. Det handlar om kreativa, ambitiösa, perfektionistiska och emotionellt engagerade personer som har stort behov av att på uppskattning. Kvinnor mellan 35-50 år är överrepresenterade i denna kategori.

Symtomen kan vara minnesvårigheter, koncentrationssvårigheter, försämrad problemlösningsförmåga, gråtattacker, överkänslighet för sinnesintryck t ex ljud och ljus, nedstämdhet, hopplöshet, uppgivenhet, sömnsvårigheter och kroppsliga problem t ex huvudvärk, magkatarr, infektioner mm. Humorn brukar försvinna, man blir negativ och cynisk, får sämre självförtroende, blir uppgiven och uttråkad. 

Utmattningsdepression är ett tillstånd som ligger nära det deprimerade tillståndet, men till skillnad från den deprimerade så uppvisar den utmattade sällan symtom som självanklagelser och självmordstankar, utan den utmattade är snarare arg och ledsen över sin situation. 

Utbränd är ett lätt ord att förstå. Har som så mycket annat importerats från USA; ”Burn-out”. Det är en process som pågått en längre tid. I slutstadiet kollapsar vi fysiskt eller psykiskt, eller båda två. Vi kan tvingas sjukskriva oss en längre tid. 

Känner du att du inte mår bra i arbetet eller hemma, ta det på allvar! Oavsett om andra tycks lida eller inte. Men ta även det på allvar om du trivs bra med tillvaron. Positiva tankar stärker allt! Var inte rädd att du ska tycka annorlunda än någon annan. Du har rätt i din uppfattning och dina känslor. Om man tycker något är roligt är det så lätt att bara köra på och inte stanna upp.

Tänk såhär; Föreställ dig ett rum! Det är 20 grader varmt i rummet (lätt att känna nu i juni) Ute är det minus 10 grader, det snöar och blåser kraftigt. Plötsligt öppnas dörren. En snöklädd, frusen människa kommer in och säger: ”Åh,. Så varmt och skönt det är här inne!” Hon tar av sig ytterkläderna och värmer sig vid elementet. Då öppnas dörren till bastun. En annan person tassar ut från den 100-gradiga värmen och säger: ”Vad kallt det är här! Är elementet verkligen på?” Samma rum. Två olika människor. Ingen har rätt eller fel i sin uppfattning av temperaturen. 

Jag hoppar över att berätta om de olika faserna som man hamnar i när man blir utbränd. Men vill du lära dig mer så googla på Entusiastiska fasen, Stagnationsfasen, Frustrationsfasen och Apatiska fasen. 

Jag ska berätta om min relation till utbrändhet. Därefter ska jag presentera Johanna för er som varit utbränd och även ge er goda råd vad man kan göra för att inte hamna där och vad man kan göra för att komma därifrån. Har du någon berättelse som du vill berätta på min blogg så skriv gärna till mig: relationer@telia.com

För ca 13 år var jag ensamstående med tre barn och husdjur boende i villa. Jag hade ett eget företag och jobbade alla dagar i veckan samt skötte barn och huset. Mitt företag handlade om hälsa i alla former. Jag gav massage, ledde gympa och spinning pass och hade som mest 18 pass i veckan. Jag gav föreläsningar och jobbade i olika projekt med hälsa. 

Jag gillar fart och fläkt och med planering funkar ofta det mesta. Nu efteråt när jag tänker tillbaka så fattar jag inte att jag orkade. Men då orkade jag, antagligen för att det var så kul. Men jag lyssnade inte på min kropp, fanns inte tid för det. Jag bara körde på. Kunde åka iväg 21, 22 på kvällen när barnen lagt sig till Willys för att handla mat. Det var tiden jag hade till det. Sedan gick jag upp kl 04,00 rastade hunden och åkte till Telia och ett gym för att leda morgonspinning. Sen hem och ge barnen frukost och få dom till skolan.

Ut med hunden igen, hade några massagekunder, ett par träningspass, lite projektjobb, hem och ta emot barnen efter skolan, förhöra dom på läxor, laga mat, ha en massagekund, ut med hunden, städa lite och iväg och leda ett träningspass. Ungefär så kunde mina dagar se ut, men jag hade också en period när jag hade mitt företag då jag jobbade med två längre projektjobb. 

Jag är utbildad i både klassisk massage och energimassage och hade rum för det i hemmet. Ska tilläggas att jag inte har körkort och bil så åker kommunalt överallt. Dessutom gick mina barn på olika aktiviteter som var prioriterande. Min dotter red t ex. Jag har alltid velat vara en duktig mamma som vill klara allt! Innan jag hade mitt företag jobbade jag hemifrån i 14 år som reporter och korrekturläsare för jag ville uppfostra mina barn själv och inte lämna dom på dagis. Jag har idag tre målmedvetna, duktiga, ambitiösa, sociala och trevliga barn på 21, 27 och 31 år. Känner att jag har gjort allt vad jag har kunnat för dom. Är en stolt mamma! :)

Jag har jobbat 3 år i projekt med utbrända, långtidssjukskrivna och arbetslösa vilket var mycket lärorikt. Jag visste inte så mycket om utbrändhet då, hade läst en del när jag utbildade mig till Hälsopedagog. Minns första gången när jag hade gruppen så hade jag tagit med flera böcker som dom fick. Tänkte att jag skulle vara ordentlig. Dom tittade på böckerna, skrattade och sa: ”Det där orkar inte vi”. Jag förstod att jag hade börjat i fel ända. Dom var inte mogna för det. Och ordet ”jobb” fick jag inte nämna, det var för känsligt. Jag fick börja i en annan ända. 

Vi pratade mycket istället och jag gick stavgång med dom varje dag. Det uppskattades mycket. Något som inte var lika uppskattande var att jag ville att vi skulle börja kl 08.00 på morgonen så dom inte låg i sängen halva dagen. Det var en givande period och flera hade varit sjukskrivna 1-5 år. Jag fick några att komma tillbaka till arbetslivet. 

Efter detta projektjobb fortsatte jag med mitt företag och fick även ett annat projektjobb där jag skulle få igång de anställda på tre stora arbetsarbetsplatser att röra på sig. Det var utmanande och jag lyckades tycker jag. 

Men jag hade aldrig lyssnat på kroppen. Och plötsligt kände jag att jag blev bara tröttare och tröttare. Alla dagar var för mig ren envishet att orka med allt. Jag äter levaxin för sköldkörteln och tänkte att jag kanske har fel dos. Tills slut bokade jag tid hos min husläkare och han sa att du är utmattad. Han känner mig väl och vet att jag är en arbetsnarkoman. Jag blev sjukskriven en månad.

Denna månad räckte för mig. Jag fick tid för att tänka och känna. Hitta mig själv igen. Efter en månad var det full fart på mig igen men med ett något lugnare tempo och med reflektion över hur jag mår.

Jag kände att jag har svårt att stoppa mig när jag har eget företag så jag lade mitt företag vilande och började jobba på gym som medlemsrådgivare sen istället. Var skönt att vara anställd. 

Så min relation till utbrändhet är att jag har varit där själv och även jobbat med utbrända och långtidssjukskrivna. Jag är mer känslig idag. Är mer försiktig och känner efter hur jag mår. Jag vet min gräns och ser till att stoppa mig innan jag är där. 

Nu vill jag presentera Johanna Lekhammar som också varit utbränd. Hon är 33 år och bor i Uppsala med sin pojkvän, två katter och tre hundar. Jag fick kontakt med henne på Facebook då jag inte kunde låta bli att berätta hur vacker jag tycker hennes hundar är. Jag älskar hundar och har två själv. Sedan såg jag att hon skrev om sin utbrändhet.

Hon blev sjukskriven första gången 2013 och hon jobbade då som socialsekreterare för barn och skrev barnavårdsutredningar. Hon var sjukskriven till och från i ca två år. 

- Stöttade dina arbetskollegor dig under denna tid? undrar jag.

- Ja dom stöttade mig väldigt bra så det hängde nog mer på mig själv att lyssna på min egen kropp! svarade Johanna.

- Kom det smygande eller kände du att du var utbränd ganska snabbt?

- Det kom smygande under en längre tid. 

- Visste du om att du var utbränd eller berättade någon det för dig? frågar jag vidare.

- Jag märkte att jag inte mådde bra men pressade mig själv för att jag inte ville acceptera att jag var sjuk. Det var min familj som fick mig att inse att jag inte kunde fortsätta som jag gjorde. 

- Stängde du av jobbet på helgerna?

- Inte helt, det var som om jobbet alltid fanns med undermedvetet även när jag var ledig.

- Vad var orsaken att du blev utbränd?

- Jag blev utbränd på grund av att jag under en längre tid upplevde en kronisk känsla av stress över jobbet, samt att jobbet innebär att man jobbar med tunga saker. Jag hade det även jobbigt privat så allting bidrog till sjukdomen

- Tror du att du kan bli utbränd igen eller känner du igen symtomen och kan förhindra det? frågar jag.

- Jag tror att jag har blivit mycket bättre på att lyssna på mig själv och min kropps signaler, så tror inte att jag kommer att hamna där igen. Jag har lärt mig att sätta min egen hälsa först. 

- Vad gör du idag för att inte bli utbränd igen?

- Som sagt, är lyhörd inför mig själv, sätter min hälsa och mitt välmående i första rummet. Umgås med människor som får mig att känna mig bra, gör saker som är avstressande.

- Ditt bästa tips i rehabilitering till de som är utbrända ?

- Fundera över vilka stressfaktorer som finns i vardagen och försök att minimera dessa. Undvik människor som stjäl energi eller får dig att känna dig dålig, överlag undvika dåliga relationer. Våga sätta hälsan före jobbet oavsett vad andra tycker. Ha inte för höga krav på dig själv eller på andra. Acceptera dina begränsningar och uppskatta dig själv som du är.

- Ditt bästa tips att inte bli utbränd? Förhindra det.

- Att agera i tid när man känner att en arbetssituation får en att må dåligt är a och o. Och det som jag svarade på frågan innan. 

- Du har 3 vackra hundar. Har dom varit till hjälp för dig i din rehabilitering?

- Hundarna har varit till stor hjälp! Genom att ge kärlek och glädje, och att man tvingas till vardagliga rutiner.

- Vilka symtom hade du som utbränd? Både fysiska och psykiska? undrar jag.

- Depression samt överkänslighet mot stressfulla situationer, oförmåga att hantera stress. Lätt för att känna ångest.

- Hur ser din framtid ut? Framtidsmål?

- Jag ser ljust på min framtid. Jag mår mycket bättre idag men måste vara försiktig då det är lätt att halka tillbaka. Mina mål är att komma tillbaka till ett jobb där jag kan må bra och utvecklas. Jag är arbetssökande och jag vill jobba inom socialtjänsten. 

- Är du en person som har höga krav på dig själv?

- Ja jag har haft mycket höga krav på mig själv, men jag har lärt mig att sänka kraven och framför allt att ha realistiska krav. Idag lyssnar jag mycket mer på mina kroppssignaler och har hittat en strategi för att hantera stress.

Många bra tips från Johanna. Jätte tack för din medverkan. Det kan vara svårt för människor som aldrig har varit där hur det känns. Man kan lyssna, försöka förstå och hjälpa men aldrig känna känslan. 

Behandlingen på utbrändhet anpassas efter de besvär man har. Behandlingen kan innehålla motion, sjukgymnastik, samtalsterapi och stresshantering. Ibland kan det också vara nödvändigt att hitta sätt att ändra sin livs- och arbetssituation. 

Om du känner olust och missnöje, försök ta reda på vad som är dåligt och försök göra något åt det fortast möjligt. Du kanske behöver kartlägga ditt liv och se vad som suger kraft och energi ur dig. Ta hand om dig själv och se till att du får vila och återhämtning. Att röra på sig är alltid bra och bland det bästa är sköna promenader.

”Att våga är att förlora fotfästet för en stund. Att inte våga är att förlora sig själv!” är ett bra citat och ”Gör något åt det du kan ändra på istället för att gnälla och älta över det du inte kan ändra på”. Ta ett papper och skriv ner 30 saker som du tycker om att göra. Välj sen ut vad du skall göra mera av. Sätt upp mål och delmål. 

Det är med livet som med ett smörgåsbord: Ät det du tycker om och låt bli resten! :)
Människans enda plikt är att vara lycklig, har Albert Camus sagt.

En mening som jag ofta tänker på för att våga är: ”Vad är det värsta som kan ända?” 
Du kan också gå lite djupare och fråga dig själv: ”Vad är det VÄRSTA som kan hända om jag säger nej?” och ”Vad är det BÄSTA som kan hända om jag säger nej?”

Bra frågeställningar om man velar till något. Sedan kan du väga de olika skälen mot varandra och ta ställning.

Jag vill avsluta detta långa blogginlägg med en vacker dikt som ger eftertanke. Jag tycker den är så fin. Skriven av en 85-årig kvinna!

Ha en fortsatt underbar sommar!

MASSOR AV KRAMAR FRÅN ER SARA.

Om jag fick leva ett liv till
Om jag fick leva ett liv till
då skulle jag göra fler misstag nästa gång.
Jag skulle koppla av mera och vara mjukare.
Jag skulle vara mer galen än jag varit på den här resan.
Det är få saker jag skulle ta på allvar längre.
Jag skulle ta fler chanser, bestiga fler berg,
korsa fler floder och simma i fler sjöar.
Jag skulle äta mera glass och färre bönor.
Jag kommer kanske att ha fler verkliga bekymmer
men jag skulle ha färre inbillade.
Ni förstår … jag är sådan där människa som lever
försiktigt och sunt timme efter timme, dag efter dag.
Oh, visst har jag haft mina fina stunder,
och om jag fick göra om det
skulle jag försöka att bara ha stunder.
En stund efter en annan
Istället för att leva så många år i förväg.
Jag har varit en sådan där person som aldrig går någonstans
utan termometer, varmvattenflaska, regnkappa och fallskärm.
Om jag fick leva en gång till skulle jag packa mindre i väskan.
Om jag fick leva mitt liv en gång till skulle jag börja
gå barfota tidigare om vårarna och
fortsätta med det längre in på höstarna.
Jag skulle dansa mera och åka mera karusell
och fånga fler snöflingor
och plocka flera tusenskönor.
Om jag fick leva mitt liv en gång till
skulle jag aldrig mer vara rädd.
Om jag kunde leva om mitt liv!
Men du förstår, det kan jag inte.

Dikten är skriven av 85-åriga Nadine Stair Louiseville.